"Ett ödetorp upptaget på kyrkojord"

Rubriken finns att läsa om Sjöhester i Riksarkivets Småländska handlingar 1539, ett konstaterande som snarare väcker frågor än klargör gårdens ursprung. Ödetorp indikerar att en tidigare kolonisation ägt rum, men om den berättar inte källorna. Ödetorpet hette ursprungligen Siogaryd, Sjöryd, men skattlades 1551 under namnet Sioahester, Sjöhester.

Den senmedeltida agrara recessionen - den mörka medeltiden - innebar att gårdar ödeläggs i Sverige mellan 1350-1470. Orsaker: digerdöden, klimatförsämring och framför allt i Småland politisk instabilitet. Gårdar som i början på 1500-talet enligt Gustav Vasas nitiska bokföring är belagda eller återupptagna från öde har därför sitt ursprung från tiden innan 1350 - den ljusa medeltiden - när Askeryd blomstrade. Sjöhesters ursprung finns att söka från den tid när Husasjön nådde ända fram till kyrkohemmanet och en kyrka byggs på en udde i andra ändan av sjön.

Lika lite som vi har årtal för när de första spadtagen togs på Sjöhester, har vi årtal för när Askeryds kyrka började byggas och när den stod klar. Vad vi däremot vet är att en kyrkby växer fram under tidig medeltid och att gårdar koloniseras runt Husasjön och Bordsjön.
Det är mycket vi inte vet om vår historia från tidig medeltid (1050-1300) eftersom det skriftliga källmaterial är sparsamt.

För Askeryd finns bara ett ända skriftligt belägg från denna tid från år 1282. Det är sexton år efter vår riksbildare Birger Jarls död och trettio år efter det att Stockholm omnämns för första gången i skriftligt källmaterial.

Sjöhester står noterat som kyrkojord i början på 1500-talet och kan därför ha koloniserats när kyrkan blev en institution och en socken bildas under tidig medeltid. Sjöhesters granngårdar Vära är belagt tidigt på 1400-talet och Konungsäng i slutet av 1300-talet och möjligt är att Sjöhester koloniserades samtidigt med granngårdarna. I Askeryd finns ytterligare kyrkojordar i Redeby, Ägersryd, Askeryd och Bordsjö.

Under 1600-talet när bondesamhället militariseras med början under trettioåriga kriget övergår gården i statlig ägo. Sjöhester blir ett kronohemman där befäl såsom korpraler och kvartersmästare bor från 1620-talet. Gården blir indelt som infanteri från 1620 och från 1689 som kavalleri. Fram på 1700-talet blir Askeryds säteri ägare till gården och 1801 köper Bordsjö Fideikommiss säteriet dit Sjöhester hör.

Grannskapet

Sjöhesters närmaste granngårdar visas på kartan. Årtal finns angivet för gårdarnas första skriftliga belägg och eventuellt sista belägg eller ödeläggelse. De äldsta gårdarna i Askeryd saknar skriftligt källmaterial eftersom de anläggs innan skrivkunninga präster finns i Askeryd. Det första bevarade skrifliga källmaterialet för Askeryd daterar sig till år 1282. Det var prästerskapet som stod för bildningen och det var genom kyrkans organisation, i de nybildade socknarna som prästerna började dokumentera i tiondelängderna, skatten som bönderna fick börja betala när byn kristnats.

Ju längre tillbaka i tiden man kommer i efterforskningarna desto fler frågor aktualiseras. Vi lever våra liv som i en skärva, ytterst i den historiska tiden, och det är märkligt att det är så svårt att förstå hur livet var för bara hundra år sedan.

Här på Sjöhester har jag hållit på med mina projekt sedan 80-talet och så var det någon här för kanske 800-900 år sedan som också gjorde det. På samma plats som jag. Vad tänkte han egentligen och hade också han problem med att frosten tog nyodlingarna i början på juni ? Sjöhester ligger låglänt i en köldhåla och dessutom på småländska höglandet som innebär speciella odlingsvillkor. Han hade väl precis som jag sina glädjeämnen och bekymmer, och jag skulle vilja veta mer om honom, komma lite närmare.

Han har i alla fall lämnat spår efter sig när han röjde mark, odlingsrösen och stengärdsgårdar, inte särskilt prydligt staplade för det gjorde man inte när Sjöhester koloniserades. Det blev ju ett mode lite senare i historien.

Ostört och centralt beläget i inlandet i södra Sverige finns Småländska höglandet. Området är tillräckligt långt bort för att inte påverkas av storstadslivet.

En bit orörd kuperad natur på en högplatå c:a 300 meter över havet med särskilda livsbetingelser som skapat en unik miljö. Klimatmässigt zon 4-5, vilket innebär bistra vintrar och varma somrar och därmed speciella odlingsföhållande.

Höglandet är Sveriges sjörikaste område. I dalarna och kring sjöarna har åkermark brutits under stora möda i århundraden. Stengärdsgårdar och rösen är monument över hårt arbete, ett bevarat kulturarv och är för blotta ögat en bit levande historia. De som har levt här har förstått värdet av sitt arv och har förvaltat sina historiska skatter väl. Det är en av orsakerna till att jag vill skriva ner historien om Sjöhester.

En annan orsak är att tidigare generationers liv ständigt gör sig påmint och väcker frågor som kräver svar. Jag har upptäckt att vi är många som har grävt, underhållit och fejat genom åren. Jag är den senaste i länken, men vilka var mina företrädare ?

När man ger sig ut i skogen upptäcker man snart att Askeryd en gång i tiden haft en betydligt större folkmängd än idag. Här finns ett otal odlingsrösen, husgrunder och stengärdsgådar som manar till eftertanke. Platserna är markerade med skyltar av Askeryds hembygdsförening. Detta är ett utmärkt sätt att väcka ett intresse. En övergiven kolonisation har ett namn. Här har människor verkat och skyltmarkeringarna talar om att de inte är glömda.

I Riksarkivets husförhörslängder, mantalslängder, vigsel-födelse-dop-död-längder och småländska handlingar har jag funnit namnen på mina företrädare ner till 1539. Det känns angeläget att presentera deras namn och med tiden genom ytterligare efterforskningar återge bilder av deras liv.

På Skuru Hatt utanför Eksjö finns en graverad sten efter bygdens son Albert Engström. Han beskriver kärleken till sin hembygd med en inskription på stenen på följande sätt:

"Folket som bor i dessa gårdar torde vara av renaste guld ............dessa sega magra arbetare som brottas med sin fattiga jord och segra segra. Är det icke ett folk att hålla av."