Att söka kunskap och förkovra sig

För att få en uppfattning om Smålands historia får man i första hand vända sig till moderna småländska historiker. En nödvändighet i sökandet efter ett adekvat historiskt bakgrundsmaterial till den här hemsidan - och inte minst - men kanske främst göra rättvisa åt Smålands skymda historia.

Det är Gustav Vasas ande som ända in i modern tid svävat över vår historieskrivning och nog är det anmärkningsvärt att man i maktens boningar i huvudstaden låtit det fortgå. Det vi uppenbarligen kan läsa av är hans tillkortakommande med problemen med Småland under uppbyggnaden av nationalstaten Sverige.

Landskapet var ett av de sista att inlemmas i den svenska riksgemenskapen och detta under omständigheter som var både olyckliga och förödmjukande och som kom att påverka livet för smålänningar långt fram i historien. Av den orsaken präglas hemsidan därför av småländsk medeltid fram till Dackeupproret med följande frågor i fokus:

Småländerna - oberoende - strategiskt belägna mitt i sydsverge. Hur kommer det sig att varken stormakten Danmark eller Sverige hade kontoll över området ?

Varför gick inte Eriksgatan genom Småland förrän på 1300-talet ?

Varför misslyckas Gustav Vasa efter sin fångenskap i Danmark att få stöd i Småland för ett uppror mot Danmark ?
Istället frigjorde sig smålänningarna själva från Danmark innan Gustav Vasa så småningom fick med sig dalkarlarna i ett uppror mot Kristian Tyrann.

Varför kallar man Dackefejden för "fejd". Det var ju i själva verket ett inbördeskrig. Det största bondeupproret i vår svenska historia ?

Hur kom det sig att det var just smålänningarna som på 1540-talet ställde sig i spetsen för upproret mot Gustav Vasa ?

Svaren finns hos småländska författare, konstnärer och historiker såsom Lars-Olof Larsson, Björn Gidstam, Pelle Näver, Lennart Johansson, Olle Larsson, Martin Hansson och Elin Wägner.
De för fram händelser och frågeställningar som lyfter fram Smålands egen historia vilket ger landskapet en egen identitet. Att föra fram namn på platser, händelser och frihetskämpar är ett sätt att bryta den historiska tystnaden och ge historien ett ansikte ....Historien är inte glömd.

Debatten om "Svea rikes vagga"

När det gäller Sveriges historia från medeltiden så har bland annat bristen på källmaterial lämnat frågan om vårt svenska arv till spekulationer och antaganden. En förtätad debatt om Svea rikets vagga har från tid till annan skapat en intensiv debatt mellan historiker med olika tolkningar av vår medeltidshistoria. Nu är det inte bara brist på källmaterial som skapat debatt. Det har sedan Gustav Vasas dagar funnits ett behov hos den politiska och akademiska makteliten i Stockholm att hävda sin auktoritet och försköna sin egen historia som först nu i modern tid ifrågasätts och omvärderas

Ur ett småländskt perspektiv är debatten intressant. Inte för att Småland skulle ha stått i centrum för den svenska riksbildningen utan snarare tvärtom: utanför. Småländerna var inte delaktiga i avgörande händelser i vår tidigaste medeltida svenska historia. En reflektion som fått näring när jag har läst småländska historiker som ger en förklaring till händelseutvecklingen för landskapet senare i historien.

Gustav Vasas historiesyn har präglat oss i nästan 500 år

Huvudaktören i det drama som utspelade sig i Sverige i början på 1500-talet när nationalstaten Sverige föddes hette Gustav Vasa. Denna händelse är den viktigaste i vår historia. Det är nu som Sverige bildas och Gustav Vasa väljs till kung d. 6:e juni 1523. Det är därför d. 6:e juni är vår nationaldag.

För att få en bild och förstå 1500-talets politiska manifestation av vår "landsfader", vår riksgrundare, är ett besök klargörande i ärkestiftets domkyrka i Uppsala. Här finns Gustav Vasa begravd i ett gravmonument i ett magnifikt utsmyckat gravkor utformat som en hyllning till vår "landsfader".

Han dog d. 29/9 1560 efter 37 års innehav av kronan. Begravningen d. 21/12 blev till en nationell manifestation iscensatt av hans söner Erik och Johan som ville hylla sin far, den döde monarken, men också ta tillfället i akt att sprida glans över Vasaätten.

Det var då i planeringen av Gustav Vasas begravning som bröderna Erik XIV och Johan III lät komponera och sammanföra vapnen från Sveriges samtliga landskap. Det imponerande sorgetåget från Stockholm till Uppsala Domkyrka började den 17 december 1560 och tog tre dagar. Landskapsvapnen var målade på svarta befransade silkesfanor och fördes av unga adelsmän. De praktfulla vapnen gav värdighet och förväntad tyngd åt processionen. Vår blågula korsflagga är känd först 1562 efter Gustav Vasas död.

Den äldsta kända bilden av Smålands vapen är från 1560 och graverades 1583 tillsammans med övriga landskapsvapen på Gustav Vasas gravmonument. Det första småländska vapnet beskrevs enligt följande:

”Ett snedställt rött armborst omgivet av rosor på en guldfärgad sköld”.

Vid Kröningen av Gustav Vasas son Johan III 1569, ändrades vapnet. Ett lejon håller i armborstet och rosorna har tagits bort. På 1940-talet gjordes en revidering men bara små förbättringar gjordes. Den officiella beskrivningen av vapnet är:

”I ett gyllene fält ett rött lejon med blå beväring, därest sådan skall förekomma, och hållande i tassarna ett uppåtvänt rött armborst med pilspets av silver samt båge och strängar svarta”.

Stockholm från Birger Jarl till Gustav Vasa

Att en ny tid - riksbildningens tid - var i antågande signalerades i och med Birger Jarls grundande av Stockholm i mitten på 1200-talet.

Därmed inleddes en hundraårig era av stadsgrundande. Kungen, biskoparna, fogdarna och köpmännen samverkade för att skänka Sverige ett nätverk av medeltida städer.

Med Stockholm som centrum och tillsammans med Visby Kalmar Söderköping Jönköping Skara Sigtuna och Lödöse skapades ett nytt politiskt system, ett kristet konungarike som i förlängningen utvecklades till nationalstaten Sverige när Gustav Vasa tar makten.

Stockholm blev vid Mälarens inlopp efter Birger Jarls initiativ en strategisk knutpunkt både ur försvars- och handelssynpunkt. Staden anlades från mitten på 1200-talet och byggdes upp kring den stora borganläggningen som Birger Jarl låtit uppföra som "lås" för Mälaren.

Inget tyder dock på att Stockholm existerat före 1200-talets mitt eftersom någon stadsbebyggelse från denna period inte finns belagd. En äldre försvarsanläggning fanns dock redan tidigare. C:a 1000 anlades en pålspärr i Norrström.

Vad stockholmarna firade år 2002, 750-års-jubileet, var att namnet Stockholm för första gången omnämns i två urkunder utfärdade 1252 av Birger jarl. Otvivelaktigt skapade Birger Jarls maktövertagande förutsättningar för en aktiv ekonomisk politik som ledde till att Stockholm snart blev en central knutpunkt för riksbildningen i Sverige.

Stockholm blev den mäktigaste staden i riket redan i mitten på 1300-talet, när Sverige fick en för hela riket gemensam landslag. Borgen ”Tre kronor” och ringmuren runt staden byggdes för att stoppa plundrare att komma in i Mälaren. Stockholm blev även utskeppningshamn för järnmalm till de tyska Hansestäderna, vilket betydde att många köpmän kom till staden. Stockholm blev på så sätt en betydande handelsstad och kungamakten huserade ofta här under Kalmarunionens tid.

Det är under Kalmarunionens tid från slutet på 1300-talet, när Danmark Norge och Sverige är förenade i ett rike, som Stockholms politiska roll växer. 1 maj 1436 fick Stockholm stadsprivilegier och staden kom därefter att få en central betydelse när Kalmarunionen står inför sin upplösning. Gustav Vasa tar makten och gör sitt intåg i Stockholm år 1523 och nationalstaten Sverige har bildats med Stockholm som huvudstad.

En central kungamakt får kontroll över hela riket

Den nybildade svenska statens tentakler nådde för första gången hela vägen ut till gräsrötterna. Staten fick på sätt in sina skatteintäkter genom det nätverk av fogdar som placerats ut i kungsgårdar i nybildade slottslän och som hade i uppdrag att registrera och driva in skatter från varje gård i Sverige. Skatter som gick till kungamaktens underhåll och krigståg. Det gemensamma för alla skatter var att de utkrävts av en överhöghet, dvs en eller flera personer som innehaft en sådan maktposition att de kunnat utkräva prestationer av landets befolkning.
Tidigare i historien som ett led i att bygga upp och stärka en kungamakt i Sverige hade stormän lojala mot kungamakten fått privilegier i form av skattebefrielse genom Alsnö stadga 1280. Det var då som det världsliga frälset skapades och riddarväsendet uppstod.

Den svenska etniciteten, att vara svensk sträcker sig alltså bara 400-500 år bakåt i tiden. Det är därför vi firar vår svenska födelsedag d. 6:e juni. Vår flagga finns först dokumenterad i mitten på 1560-talet och är alltså inte äldre än så.

Samma sak gäller också att identifiera sig som smålänning. Det var yttre omständigheter som förde småländerna samman att gemensamt kämpa för sin hävdvunna frihet under Kalmarunionens sista tid och senare under Gustav Vasa.

Hade Dackeland segrat

Är man smålänning kan man fundera över hur "svenskt" Småland var på medeltiden ? ......eller hur hade det blivit om Dackeland besegrat den unga kungamakten 1543 ? Ett götaländskt Sverige med småländskt entreprenörskap ända upp till Norrbotten. Nils Dacke var hårsmånen från seger och Gustav Vasa stod flyktklar till Tyskland

Svensk historia och svenska statens historia

Jag har samtidigt med mina egna efterforskningar kring Sjöhesters och Smålands historia också satt mig in i den gängse kända historiebeskrivningen kommit fram till att det gäller att skilja på svensk historia och den svenska statens historia.

Svensk historia från tidig medeltid fram till Gustav Vasas tid har lokal prägel och är historien om exempelvis dalmasars, västmanlänningars, västgötars, atttundingars och i Småland bland andra finnvedingars och vidhbors(vedbo) folkland eller riken och det som kännetecknar medeltiden är att det var den valde lagmannen i vart och ett av folklanden som gav legitimitet åt en svensk gemensam kungamakt.

Varje landskap hade sin egen landskapslag och det är först omkring år 1350 som det blivande Sverige får en gemensam landslag. Det fanns alltså en annan maktstruktur under medeltiden där ättesamhället härskade, där den mäktigaste stormannen i folklandet, smålandet eller landskapet var "kung" i sitt eget hövdingedöme. Dåtidens svenska kung hade liten makt.

Svenska statens historia börjar först när Gustav Vasa blir kung 1523. Kalmarunionen har gått i graven och Stockholm blir det nya rikets huvudstad.
Gustav Vasas roll som landsfader, befriare eller förtryckare tål att värderas. Hans insats är kontroversiell men ett kungarike hade bildats

Svensk historia

Det var Birger Jarl som iscensatte riksbildningsprocessen i mitten på 1200-talet och om detta berättar Snorre Sturlasson :

Varje landskap har sitt eget lagting och sina egna lagar. Över varje landskaps lagar är en lagman och han bestämmer det mesta för bönderna, ty det skall vara lag . . . men om kungen eller jarl eller biskop reser i landet och har ting med bönderna är lagmannen böndernas talesman.

Enligt Äldre Västgötalagen fick sveakungen inte komma in i landskapet utan att gå ed på att respektera dess lagar

En nyvald kung skulle rida eriksgatan till alla landskap - genom Småland först 1296 - och vid varje gräns utbyta gisslan med landskapets representanter som sedan skulle eskortera honom till tinget där han fick svära att inte bryta mot landskapets lagar. Först därefter blev han godkänd som kung. Den kung som inte respekterade detta blev inte långlivad i ämbetet. Omkring 1130 retade den nyvalde kungen Ragnvald Knaphövde västgötarna genom att rida till tingsplatsen Karleby utan att utbyta gisslan. För det tilltaget fick kungen betala med sitt liv. Smålänningarna deltog inte i Eriksgatan under tidig medeltid.

Lagmannen förde alltså böndernas talan inför kungen och i Västgötalagen står det uttryckligen att lagmannen skulle vara ”en bondes son”. Landskapen värnade om sin självständighet i det längsta och försökte undvika att kungens ställföreträdare övertog ämbetet. Detta förhållande mellan bönderna, lagmannen och kungen illustrerar Snorre i berättelsen om Torgny lagman på uppsalatinget. Torgny tillrättavisar Olov Skötkonung hårt för hans osämja med Olov Haraldsson i Norge och avslutar sitt tal med hotelser:

Nu är det vår vilja, böndernas, att du sluter fred med den norske kungen . . . Om du fortsätter med din självsvåldighet kommer vi att angripa dig och dräpa dig, liksom våra förfäder som tog fem kungar på en gång och dränkte dem i ett träsk vid Mora ting sedan de blivit övermodiga liksom du.

Under tiden väsnas bönderna och skramlar med sina vapen. Kungen blir förskräckt, reser sig och säger:

Allt skall bli som ni bönder säger, så har alla sveakungar gjort, låtit bönderna vara med och bestämma i allt de ville.

Svenska statens historia

Den svenska statens historia är förbluffande ung - från 1500-talet - när Gustav Vasa blev kung och får ses som ett statsbyggnadsprojekt - den moderna tidens kungamakt -. Sverige fick därmed till sist en kungamakt, stationerad i Stockholm. En stat - en krona - med möjligheter att regera. Det är ur detta perspektiv vi får se vår historia. En historiesyn från Gustav Vasas tid och framåt sedd ur ett nationellt Stockholmsperspektiv, nödvändig för att hävda kungamaktens auktoritet i riket.

Gustav Vasa
I Småland var Nils Dacke frihetshjälten och i Stockholm stämplade kungen genomgående upprorsmännen som ”de småländska skogstjuvarna” och ledaren Nils Dacke som ”en uppenbar förrädare, horkarl och kättare”.

Ivan den föreskräcklige 1500-talet
Bilden av den trolöse smålänningen spred sig ända till Ryssland. När den ryske tsaren Ivan den förskräcklige skriver ett brev till Johan III i Sverige på 1570-talet så är det fullt med invektiv och oförskämdheter. Bland annat skriver tsaren att Johan är en ömklig figur särskilt eftersom hans fader skulle härstamma från småländska bönder.

"Inför Vår Herre är vi alla smålänningar"
Ett mycket gammalt talesätt som har sitt ursprung i den stränga lutheranska tron. Andemeningen är att inför Gud är vi små och ynkliga varelser.

Per Brahe, Visingsborg på 1600-talet
Per Brahe höll gästabud för folket i sitt grevskap. Som svar på frågan vaifrån bönderna kom fick han svaren :
Västgötar om du vill vetát!....östgötar, Gud ske lov!....smålänningar, Gud hjälpe oss!

Johan Gabriel Oxenstierna
Under 1700-talet, slog ofta negativa och ringaktande omdömen om Småland och smålänningar igenom bland skribenter som betraktade landskapet från en upphöjd position i Stockholm. Poeten Johan Gabriel Oxenstierna påstod att folket därnere var lika trögt som den jord de förgäves brukade.

Esaias Tegnér 1800-talet
Esaias Tegnér lät sitt ironiska gissel vina över smålänningens påstådda olater i brev till vänner. Han stämplar folket som ”ett sniket, trolöst och ärelöst släkte, som är för snålt för att vara glatt och för fattigt för att vara ärligt”.

"Mörkaste Småland."
Så sent som på 1890-talet skrev journalisten Jonas Brag knuten till Dagens Nyheter om det ”Mörkaste Småland”. Särskilt i Stockholmsbaserad massmedia är slagordet fortfarande en frekvent och nedlåtande klyscha.

Folkskolans läsebok 1910.

Sagan om vår Herre och Småland

Vår Herre höll på med att skapa Sveriges landskap, och Sankte Per gick med och såg på. Till slut tyckte han, att det var rakt ingen konst. Vår Herre hade redan börjat lägga ut och ordna Småland, då Sankte Per livligt bad att få fortsätta. Det gick Vår Herre med på, men för att icke vara sysslolös, tog han genast själv itu med Skåne. Sankte Per började nu forma berg och åsar och stapla upp stenhögar på bergen, ty han ville, att marken skulle komma så nära intill den goda solvärmen som möjligt. Och så bredde han ut ett tunt jordlager över stenmassorna. Men han förstod ej, att ett land, som når högt upp emot molnen, är mera utsatt för köld, snö, regn och oväder, utan han var högeligen belåten med sitt verk. Och så gick han ned till Skåne för att träffa Vår Herre.

”Är du redan färdig?”
”Ja, för länge se’n”, svarade Sankte Per.
Sankte Per såg ut över de jämna åkrarna och ängarna, som lyste i solskenet, men han såg också sjöar, åar, åsar och skogar på sina håll. ”Åjo”, sade han, ”det här är nog ett gott land, men jag tror ändå, att mitt är lika bra.”

Och så gingo de tillsammans åstad för att titta på Sankte Pers skapelse. Men medan Sankte Per var nere i Skåne, hade det kommit ett par strida slagregn och sköljt bort nästan all jorden från bergen och ner i skrevorna, och vattnet hade fyllt dessa och bildat sjöar och stora kärr; men på några jämna ställen låg sanden torr och törstade i solen.

”Ja, det här landet kommer att bli magert och torftigt i alla tider, det kan inte hjälpas”,sade vår herre.
”Å, så farligt är det väl inte”, sade Sankte Per.
”Vänta bara, tills jag hinner skapa folk, som kan odla upp mossarna och röja upp åkrar ur stenbackarna!”
”Nej”, sade Vår Herre, ”Det ombetror jag dig visst inte. Men du kan få gå ner till Skåne, som jag har gjort till ett gott och lättskött land, och skapa folk till det landet. Smålänningen vill jag skapa själv.”

Och så skapade Vår Herre smålänningen och gjorde honom kvick och förnöjsam och glad, flitig, tilltagsen och duktig, för att han skulle kunna skaffa sig bärgning i sitt fattiga land.